Så här resonerar jag inför årets val:
Samtliga sju riksdagspartier står bakom den förda invandringspolitiken. Mot detta vill jag uttrycka en protest.
Detta skulle kunna ske genom att
a) avstå från att rösta
b) rösta blankt eller
c) rösta på “Kalle-Anka-Partiet”.
Gemensamt för alla dessa alternativ är att protesten inte blir riktad, det framgår inte vad den gäller.
• En röst på Sverigedemokraterna har fördelen att protesten blir riktad och tydlig.
En extra krydda får en sådan protest genom etablissemangets behandling av SD. Partiet har ju konsekvent svartmålats och hindrats från att komma fram som andra partier i media. SD:s torgmöten har också störts av politiska huliganer – trots att SD:are aldrig saboterat andras möten.
Därför blir en röst på SD samtidigt ett avstånds-tagande från dessa antidemokratiska metoder och en knäpp på näsan åt media.
Detta resonemang gäller även om risken är stor att Sverigedemokraterna kommer att göra en “KD:are”, dvs snart efter riksdagsinträdet överge sina egna kärnfrågor.
Resonemanget gäller egentligen oberoende av både SD:s program och SD:s kandidater. Det handlar om att markera för en förändring. I just detta val.
SD:s torgmöten har också störts av politiska huliganer – trots att SD:are aldrig saboterat andras möten.
Man ska inte binda vänster-extremister till ett parti. Partiet har ju ingen binding till de, man kan inte skylla på ett parti för det en extremist gjort. Det är ungefär som att skylla Al Qaeda och “attackera” muslimerna.