Svar till Aake:
”Vad jag undrar en hel del över hur man kan få svenska media att rapportera sanningsenligt och objektivt istf att vitpixla och ljuga om hur det egentligen ser ut i dagens ”mångkulturella” Sverige.
Här har vi ett exempel: http://exilen.eu/showthread.php?tid=6368…#pid108041
Man blir bara så matt när man talar om för sin gamla mor att endast 5% av de som söker snylta asyl här har något som påminner om asylgrundande skäl och hon bara snörper på munnen och säger att det är inte sant för hon har hört hur det verkligen ligger till på SR och SVT.”
Din gamla mor är, liksom de flesta svenskar, offer för Milgram-effekten.
När en tillräckligt bestämd och/eller samlad auktoritet tillräckligt eftertryckligt trumpetar ut ett och samma budskap – oavsett hur galet – då går de flesta på detta. Bara en minoritet har tillräckligt av integritet för att stå emot.
Hur ändra detta?
En ändring skulle naturligtvis ske om vi fick massmedia som granskade makten istället för att vara dess förlängda arm eller rentav fungera som en pk-piska för att hålla rättning i ledet bland partier och politiker.
Låt oss först som sist konstatera att presstödet kan avskaffas, det har inte givit någon ”pluralism” i nyhetsförmedling eller åsiktsbildning. Det är bortkastade pengar.
Du ger själv ett bra exempel, på hur både dagstidningar och etermedia desinformerar och mörkar beträffande invandrares brottslighet.
Jag tycker också att SVT:s rätt att ta ut licensmedel kan ifrågasättas, så länge medlen används på det sätt som nu sker. Grundtanken är väl riktig, med en television som är oberoende av marknadskrafter, men… Trots att vi har två SVT-kanaler bidrar de inte till någon vare sig mångfald eller ärlighet i programutbudet.
På något sätt skulle en form av decentralisering behöva drivas igenom. Flytta till att börja med TV2 till Göteborg med egen redaktion och programstyrning.
Kanske vore det också ett steg i rätt riktning om varje riksdagsparti fick t ex en timme i veckan av egen programtid att disponera i TV2?
Fick SD en sådan timme – och hade förstånd att förvalta den väl – det skulle kunna bli ett mediagranskande program som slår tittarrekord! Jag tror att många törstar efter en hederlig rapportering, som tar upp väsentligheter på ett sanningsenligt sätt.
Detta kunde vara ett centralt krav för SD att driva, och man behöver inte hymla i sina motiveringar!
Redan innan kravet blir verklighet – vilket ju realistiskt sett kan komma att dröja – borde SD runt sig kunna knyta en filmgrupp som, exempelvis en gång varje månad, ger ut ett program ”Mediagranskarna”, på 20-30 minuter.
Då är jag inne på det jag vill komma till i mitt svar till dig, Aake:
Vi måste bygga upp en rörelse som kan frambringa egna, alternativa, media. Sådana kan då få en flerdubbel funktion:
1.
De kan fungera organiserande, kring dem kan en rörelse växa.
2.
De kan förmedla den information som fulmedia (jag citerar här vår hjälte Weine Berg!) förtiger, sticker hål på lögner och fula propagandatrick.
3.
De kan sätta press på fulmedia att inte vara fullt så fula, tvinga dem att tillstå en och annan sanning.
Vi kan alla göra oss föreställningar om vilken typ av material som ett sådant TV/filmprogram kan ta upp du. Du gav ett exempel, jag kan komplettera med ett material ur vitboken som inte är helt färdigt och inte utlagt officiellt, men kan ses här i en preliminär version.
En sådan filmgrupp, ”Mediagranskarna”, kan stå SD nära men samtidigt kunna knyta till sig förmågor även utanför partiet. Själv skulle jag gärna arbeta med detta.
Parallellt med detta behövs en regelbundet och ganska ofta utkommande tidning, som når ut till många. Det närmaste vi i dagsläget kommer en sådan tidning är ND:s ”Nationell Idag”.
Jag hade iofs hellre sett en tidning som stod oberoende i förhållande till något enskilt parti. Jag föreställer mig att tidningen då
• lättare kan nå många läsare
• kan få fler som arbetar för projektet
• löper mindre risk att gå i graven om partiet misslyckas.
Nu finns NI i verkligheten – inte bara som en tanke i mitt eller andras huvuden – därför ser jag det som rimligt att NI nu ges stöd och att inga konkurrerande tidningsprojekt sjösätts.
Om jag ändå får tillåta mig att skissa på hur jag kan tänka mig att ett tidningsprojekt med utsikter till framgång skulle se ut så bör namnet inte ange knytning till något parti, ej heller vara sådant att det onödigtvis stöter bort tänkbara läsare. Jag skulle kunna tänka mig ett namn som ”Hela Sverige”, med dubbelmeningen att dels värna alla svenskars intressen, i hela Sverige, dels att läka de sår som pk-politiken rivit upp.
Dt skulle vara en tabloid, som kan trycks upp billigt i stor upplaga. En blandning mellan SVIC och NI:
- SVIC delades ut gratis
- NI bygger på prenumerationer.
”HS” skulle ha betalande prenumeranter, tillräckligt många för att ge den ekonomiska grunden för utgivningen.
Därutöver skulle viss gratisdistribution organiseras, med den dubbla funktionen att påverka direkt och att värva fler prenumeranter.
Ett tidningsprojekt av detta slag kräver naturligtvis att man är ganska många innan projektet kan sjösättas, det kräver också ett genomarbetat koncept om politisk inriktning i viktiga frågor. Samtidigt kan det ge en möjlighet att utveckla en rörelse.
