Svar på Everts fråga 2:
”Kan man arbeta med invandrare samtidigt som man är aktiv invandringskritiker?
Har du någon förståelse för att Migrationsverket inte gärna ser att aktiva invandringskritiker jobbar där, eller att lärare får sparken från sina jobb? På Migrationsverket handlar det om personer som kanske till och med är med och handlägger asylsökandes ansökningar och i skolan kan det handla om lärare som, om man ska hårddra det, undervisar elever som man helst inte vill ha i landet.
Å ena sidan handlar det om ett demokratiproblem, man har inte rätt att ha (eller rättare sagt framföra) vilka åsikter man vill, å andra sidan är det rimligt att utsatta personer (barn och asylsökande t.ex.) känner att de blir korrekt bemötta och bara vetskapen om att personen som undervisar mig eller handlägger min asylansökan helst inte vill ha mig här kan vara ytterst besvärande hur noga personen än är att följa sitt myndighetsuppdrag eller sin skolas policy.”
PK-propagandan har ju från början gjort gällande att om någon intar en kritisk inställning till den förda invandringspolitiken (i restriktiv riktning), då är vederbörande allmänt ”fientlig” mot alla invandrare eller utlänningar, på ett närmast okontrollerbart sätt.
Om detta stämmer ens i ett enda fall, då rör det sig om undantag. Jag föreställer mig att de allra flesta invandringskritiker har integritet, och förmår skilja på det ena och det andra.
Antag att en anställd på Migrationsverkets prövningsenhet är allmänt positiv till alla utlänningar och urskiljningslöst beviljar PUT till alla. Det vore ansvarslöst gentemot skattebetalarna och medborgarna.
Utgår man från att ingen kan ha integritet och inte förmår hålla isär privata politiska åsikter från sin roll som yrkesutövare, då kan det bli svårt att överhuvudtaget besätta befattningar där vederbörande har kontakt med utlänningar eller invandrare.
BGF:s ordförande Anders Sundholm fick år 1995 valsa runt i tidningsrubriker som den ”främlingsfientlige nämndemannen”. Det började med ett Eko-inslag, som blev ett TT-telegram som sedan fortplantade sig vidare. Ekots Björn Häger hade upptäckt att Anders satt i Svea Hovrätt och dömt i fall som gällde invandrare. I två fall hade Anders yrkat på strängare straff än andra i rätt och Häger förutsatte – utan att ha talat med Anders – att detta var ett utslag av ”främlingsfientlighet”. Anders Sundholm har sedan kommenterat saken här och här.
På motvarande sätt har man försökt komma åt Karl Johan Lidefeldt, också nämndeman, för sitt engagemang i Folkviljan och Massinvandringen.
Richard Jomshof har två gånger blivit av med sin anställning som lärare. Det hade inget att göra med hur han skötte sitt arbete, tvärtom hade han lysande vitsord från eleverna. Däremot hade det samband med ett kampanjande från (s) – inklusive Mona Sahlin, då ”demokratiminister”.
Det ovan sagda om integritet kompliceras möjligen av Dan Eliasson, Migverkets nuvarande GD.
Eliasson har ju medverkat till att proppen helt dragits ur beträffande asyleri och anhöriginvandring, som framgått av bl.a. flera texter på Merit Wagers blogg, senast denna.
Till Eliassonss försvar kan möjligen anföras att hans agerande – även om det inte ligger i linje med vare sig Genevekonventionens ursprungliga intentioner eller riksdagens beslut om reglerad invandring på 1960-talet – stämmer med den aktuella viljeinriktningen hos ledningarna (eller ledningen) för de sju riksdagspartierna.
Så mitt svar blir:
Ja, man kan arbeta med invandrare samtidigt som man är aktiv invandringskritiker.
Man kan till och med själv vara invandrare och aktiv invandringskritiker. Däri behöver inte ligga någon motsägelse.
Invandring kan i princip vara reglerad.
