”Jan bekräftar med all önskvärd tydlighet det jag tidigare hävdat på Exilen, nämligen att det just är invandringspolitiken som förenar sverigedemokratiska väljare och att de egentligen inte alls har någon klar politik inom andra områden.
Jan menar att det är önskvärt om Sverigedemokraterna har en klar linje i så många som möjligt av de tunga frågorna, men menar samtidigt att det är viktigt att inte splittra väljarna genom att ge sig in i kontroversiella frågor. Jan menar också att många av de stora politiska frågorna påverkas av invandringen, men det går inte att frångå att väldigt många av de problem som finns inom vård, skola, omsorg, familjepolitik och kriminalpolitik beror på andra faktorer som man inte kan skylla invandrarna för.
Men när man får se Jimmie Åkesson i tv så halkar han obönhörligen in på invandringen i fråga efter fråga och när man tittar på Sverigedemokraternas webbplats så finns förvisso flera politiska områden med, men innehållet är väldigt vagt och generellt och det ger knappast väljarna svar på vad de konkret vill inom de olika politiska områdena, undantaget ett område där man snickrat ihop ett helt handlingsprogram och föga förvånande rör det sig om *virveltrumma* det invandringspolitiska området.
Ej har Sverigedemokraterna utåt kungjort vad de vill inom andra politiska områden. Hur ska rovdjurspolitiken föras? Hur ska vi rent praktiskt styra över förbrukningen av fossila bränslen till förnyelsebara? Hur ska villkoren för småföretagare se ut och bör utbildningsväsendet inom våra universitet och högskolor se ut?
Men som Jan säger, det kanske är oklokt att ge sig in i frågor som inte förenar de potentiella väljarna och bara ägna sig åt det som förenar. Därför kan man väl knappast hävda att professor emeritus Leif Lewin är helt fel ute när han rekommenderar andra politiska partier att inte stänga Sverigedemokraterna ute ur debatten, utan att ta debatten med dem och kräva dem på svar om hela politiken (SvD debatt, 2009-12-30).
Om det har vi diskuterat i en tidigare tråd här på Exilen och jag vill minnas att jag blev lite ifrågasatt när jag hävdade att SD inte hade mycket att komma med inom andra politiska områden. Samtidigt har vi tidigare haft en egen opinionsundersökning här på Exilen bland debattörerna och SD fick en gigantiskt stor andel av partisympatierna här. Det hela avlöpte lite smått komiskt när det sedan visade sig att knappt någon kunde svara på frågan om vad SD vill inom de andra politiska områdena än just invandringen.
Jan Milld konstaterar att det är oklokt att ge sig in i debatter där man kan splittra väljarna. Räkna med att partiet kommer att ta Jan på orden, för det är så partiet agerat hittills och varför ändra ett vinnande koncept. Till övriga partier kan jag bara rekommendera att följa Leif Lewins råd att kräva Sverigedemokraterna på svar om även andra politiska frågor. Det bör SD kunna svara på om de på allvar vill bli ett parti att räkna med i riksdagen.
————————-
Replik 1 till Evert:
Så här skrev Evert:
”Jan menar att det är önskvärt om Sverigedemokraterna har en klar linje i så många som möjligt av de tunga frågorna, men menar samtidigt att det är viktigt att inte splittra väljarna genom att ge sig in i kontroversiella frågor.”"Ej har Sverigedemokraterna utåt kungjort vad de vill inom andra politiska områden. Hur ska rovdjurspolitiken föras?”
”Men som Jan säger, det kanske är oklokt att ge sig in i frågor som inte förenar de potentiella väljarna och bara ägna sig åt det som förenar. ”
”Jan Milld konstaterar att det är oklokt att ge sig in i debatter där man kan splittra väljarna.”
Detta är vad jag skrev:
”Visst är det önskvärt att Sverigedemokraterna har en klar linje i så många av de tunga politiska frågorna som möjligt. Samtidigt gäller det att inte onödigtvis splittra sina potentiella sympatisörer och tappa röster.För att ta ett aktuellt och mycket kontroversiellt exempel: rovdjurspolitiken. Där vore mindre klokt att hårdprofilera sig åt något håll, vare sig för eller emot vargens existens utanför inhägnader…
Som jag uppfattat saken styr SD i rovdjurspolitiken in på en mjuk linje: mer hänsyn måste tas till glesbygdsbefolkningens tillvaro och intressen.”
Låt oss försöka hålla isär begreppen:
1.
• En sak är att ha en linje i olika politiska frågor.
• En annan sak är vad man väljer att själv lyfta fram.
Rimligen försöker varje parti lyfta fram sina egna hjärtefrågor, dvs de frågor partiet finner viktigast eller de frågor som man tycker diskuteras otillräckligt mycket eller otillräckligt bra.
2.
Detta hindrar inte att respektive parti kan ha en klar linje även i frågor som det inte självt lyfter fram. Hur klar SD:s linje är i på varje enskilt område kan jag inte nu avgöra. Säkert finns mycket att förbättra och förtydliga, jag har själv en del kritik som jag senare ska komma till.
Men om SD behöver finslipa många av sina ståndpunkter så är SD knappast ensamt om den sitsen, det gäller även de sju riksdagspartierna.
3.
För varje parti torde också gälla, när man landar vid en linje i olika sakfrågor, att man vanligen försöker komma fram till någon form av rimlig kompromiss mellan olika ytterlighetsståndpunkter och en linje som går att argumentera för.
4.
När det gäller rovdjursfrågan var inte mitt förslag att SD skulle undvika att ha en linje där, därför att frågan är så kontroversiell. Tvärtom, man bör mejsla ut en mycket klar linje, och gärna även driva den ganska offensivt.
Men i sak ska den linjen vara måttfull. Kan man bara lirka in storstadsborna på tankespåret att även glesbygdsbor är människor och att viss hänsyn ska tas även till deras intressen så är mycket vunnet.
Som bekant sköts de 12 vargarna i Skåne, eftersom de kunde vålla skada i sin omgivning…
Evert försöker lägga ord i min mun på ett sätt som jag inte gillar.
- – - – - – -
Evert fortsätter:
”Jag ska dock försöka skriva på ett sätt att det inte ska behövas framledes eftersom jag är tacksam över att du är här och svarar på våra frågor och att även andra än jag vill ha svar på sina frågor. Om jag förstått din replik rätt så menar du att SD gärna får (bör?) ha en klar uppfattning i frågor där man kan anta att en viss splittring mellan väljarna finns och gärna ta den debatten, men att ståndpunkten då bör vara en rimlig kompromiss mellan ytterligheterna, eller ska vi kalla det någon form av gyllene medelväg av vad väljarna kan tycka i frågan för att inte i onödan splittra sina sympatisörer och därmed tappa röster?
Fel av mig alltså, man bör inte undvika debatten, utan ta den, men med en måttfull linje och hållning som passar alla?”
———–
Replik 2 till Evert:
”Om jag förstått din replik rätt så menar du att… man bör inte undvika debatten, utan ta den, men med en måttfull linje och hållning som passar alla?”
Nej, signaturen ”Evert” har inte förstått mig rätt. Det finns ingen hållning som passar alla.
Håller vi oss till exemplet rovdjurspolitiken kan ingen bli nöjd med någon ståndpunkt, eftersom åsikterna så diametralt skiljer sig. Där tvingas SD till en eftergift för ogenomtänkta och verklighetsfrånvända storstadsopinioner, men skulle ändå ha kunnat baxat frågan i rätt riktning, genom att göra den till en glesbygdsfråga.
Inget parti har råd att helt bortse från politiska realiteter som väljaropinioner och inget blir vunnit med att dra i linan så hårt att det går av. Partier bör ändå se det som sitt ansvar att försöka verka folkbildande.
Dessvärre har vi en mediamiljö som ger plats mest för klatschiga utrop. TV:s sk debattprogram handlar mer om underhållning än om folkupplysning.
Inom andra politikområden, t ex kriminalpolitiken, bör det handla mindre om att sammanväga olika intressen än att konsekvent se till hederliga medborgares intressen och vad som kan vara ändamålsenligt för att förebygga brott.
