Svar 1 till G-Lenn-art:
”Jag skulle gärna vilja veta vad du anser om partiet Nationaldemokraterna. Eftersom jag själv är ganska övertygad om att Sverigedemokraterna inte har den politik som krävs för att vända på skutan så tittar jag även en del på andra partier och vad de har att komma med. Du har väl lite insyn förmodar jag eftersom du skriver en del i deras tidning. Vad skulle du säga är fördelarna respektive nackdelarna med ND kontra SD?Jag tror dessutom att det i vilket fall som helst är bra om det finns mer än ett invandringskritiskt parti som fightas om inflytande. Om inte annat för att pressa SD att inte ta till sig PK:iternas världsbild alltför mycket. Om det inför valet skulle visa sig att SD med all säkerhet kommer in i riksdagen så kan jag då, men ENBART då, tänka mig att rösta på ND. Just av nämnda anledningar. Hur ser du själv på det?”
Det låter som att vi har likartade utgångspunkter. Låt mig först bara säga något allmänt. Rätt ände att börja i vid utredande av eventuella meningsskiljaktigheter är att klarlägga vad man är överens om.
Den politiska kampen mot pk-ismen och de destruktiva krafter som i godhetens namn vill rasera vårt samhälle är ofta slitsam. Många har fått offra mycket.
Så mycket större anledning att inte onödigtvis såra eller göra arbetet tyngre för andra sverigevänner. Detta har också en resultatsida: med samlade krafter kan vi uppnå mer.
Med andra ord bör man försöka skilja på olika typer av motsättningar. Motsättningen mellan mig och t ex Expo eller AFA, Mona Sahlin eller Bengt Westerberg, upplever jag som antagonistisk: vi har olika grundvärderingar och arbetar för olika mål, olika samhällen.
I den mån som jag har meningsskiljaktigheter med andra invandringskritiker eller nationalister så vill jag se det som något annat. Det känns fel att ens använda ordet ”motsättning”, det kan snarare handla om olika metoder och vägar för att nå ett i huvudsak gemensamt mål.
Min egen hållning till såväl SD som ND kan nog betecknas som ”kritiskt stöd”.
Även om det är viktigt att kunna samverka får man inte blunda för skillnader, där sådana finns. Det är överhuvudtaget viktigt med en kontinuerlig och öppen diskussion om vad som är ändamålsenligt, om vad som kan leda åt det håll vi önskar.
Självklarheter för de flesta Exilenläsare, antagligen, men jag vill börja med att få det sagt.
Över till den konkreta frågan: hur ser jag på Nationaldemokraterna?
Till att börja med tycker jag det är värdefullt att ND finns, av främst de skäl som G-Lenn-art är inne på:
1. Vi ska verkligen medverka till allt som kan göras för SD-projektet lyckas, vilket innefattar
a) att SD kommer in i riksdagen
b) att SD inte gör en KD:are.
2. Samtidigt måste man vara klar över risken för ett misslyckande, främst beträffande b). Då måste det finnas en ”plan B”, ett alternativ.
I det läget blir det viktigt att ND finns där som en ”back-up”, att istället kraftsamla bakom (givetvis förutsatt att partiet då inte slirat iväg politiskt, men den risken bedömer jag i dagsläget som liten).
Redan idag kan ND i bästa fall fylla en funktion för att motverka en utslätning från SD sida – även om det lika mycket kan finnas en risk för motsatsen: att SD känner ett behov av att distansera sig från ND-ståndpunkter, i en strävan att framstå som ”rumsrent”.
Jag kan inte göra anspråk på att känna till ND inifrån. Jag skriver sedan en tid mina kolumner i ”Nationell Idag” och är prenumerant på tidningen. Men det jag vet om ND baserar sig i huvudsak på vad jag kan läsa i NI och på ND-webben.
Jag noterar att ND – till skillnad från SD – medverkar i Salemmanifestationerna. Där tycker jag ND gör rätt, medan jag är kritisk till SD:s hållning (ett resonemang jag kan utveckla, om någon så önskar).
Nationaldemokraterna betecknar sig som ”etnopluralister” , dvs ser ett värde på global nivå med en mångfald av olika etniciteter. Vilket för Sverige betyder en strävan till etnisk homogenitet.
I sig inget konstigt. Tage Erlander var ju etnopluralist med sitt uttalande 1965, efter raskravaller i USA:
”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen, utan också i många andra avseenden.”
Det problematiska är att för varje år har etablerats nya fakta i Sverige, och ska man verka politiskt måste man i någon bemärkelse ”gilla läget”, dvs utgå från verkligheten.
Men även om det önskvärda inte sammanfaller med det möjliga får detta inte bli till argument för att inte göra åtminstone det som fortfarande är möjligt: ytterligare invandring från muslimska länder måste stoppas!
Ska jag säga något kritiskt om ND – men det blir en randanmärkning – så är det partiets hyllande av Karl XII. Sådant har jag tidigare betecknat som ”nördigt”, och så tycker jag fortfarande. Karl XII är inte bara en ”hjältekonung”, bilden är mer sammansatt (det kan jag också utveckla, om någon så vill).
Inför det förestående riksdagsvalet är det självklart för mig att rösta på SD och mana envar att göra detsamma. Således finner jag det oklokt av ND att i år ens kandidera till riksdagen.
En helt annat sak kan det bli kommunalt. Bodde jag i Södertälje skulle jag tveklöst lägga min kommunala röst på Nationaldemokraterna. Där har ND bedrivit ett mönsterarbete, så långt jag kan bedöma. SD fick två kommunmandat där i senaste valet, men har inte kunnat besätta platserna.
I Södertälje finner jag det således olämpligt av SD att kandidera, och därmed motverka ND. Där förtjänar ND både förnyat förtroende och ytterligare mandat.
Förtjänstfullt från ND:s sida är också dess tidningsarbete. Man har lyckats få ut Nationell Idag en gång varje vecka under hösten – helt fantastiskt! Detta förtjänar verkligen allt stöd (läs nya prenumerationer) – inte bara som en uppmuntran utan också för att vi verkligen behöver en tidning som NI.
Opinionsarbete och folkbildning är inte mindre viktigt än att ta sig in i riksdagen. Däremellan ska inte behöva föreligga någon motsättning, tvärtom.
