Svar till Skogman:
”Jag funderar över vänster- och höger-politik. Oftast anges det att SD står till höger om Moderaterna och ND höger om SD.
Räcker det att partier som är emot invandringen så hamnar dom automatiskt till höger? Om Vänsterpartiet skulle få för sig att vilja stoppa invandringen skulle partiet i så fall hamna långt ut till höger?”
Vad som traditionellt lagts in i begreppet ”vänster” är väl framförallt två politiska strävanden:
a) Jämlikhet
b) Statlig styrning
Får vänsteranhängarna själva avgöra saken är jämlikheten kopplad till ”rättvisa”. Således förespråkar de höga skatter för de rika, låga för fattiga (i praktiken har vi dock fått ett enormt skattetryck även för medel- och låginkomsttagare, eller främst för dessa grupper)
De som inte står till vänster kanske tvärtom anser att det blir mer rättvist om det man ekonomiskt får ut har en koppling till egna ansträngningar och egna kompetens (i praktiken har vi inom politiken en nomenklatura som får höga ersättningar främst pga lojalitet, inte pga kompetens eller arbetsinsatser).
När kampen för allmän och lika rösträtt fördes för ett sekel sedan var demokratin ett vänsterprojekt. Idag arbetar de sju etablissemangspartierna för att minska möjligheterna till folkligt inflytande. Demokrati har döpts om till ”populism”, medan man försöker tillgodogöra sig den positiva laddningen av ordet ”demokrati” – som görs liktydigt med att företräda vissa bestämda åsikter, nämligen makthavarnas.
Urvattnandet av demokratin sker på flera vägar:
• centraliseringen av beslut, långt bort från medborgarna: från kommunal och regional nivå till nationell, från nationell nivå till EU och FN
• juridiceringen, som – förebärande ”mänskliga rättigheter” – lägger avgöranden hos domstolar i stället för folkvalda församlingar
• ”expertvälde” – man måste ha en fin titel och en välbetald post för att få yttra sig (jfr Newsmill)
• alltmer toppstyrda partiapparater – uppburna av skattemedel och heltidsanställda, inte ideellt engagerade medlemmar.
Med utvecklandet av kommunikationerna och att avstånden ”krympt” har ytterligare en aspekt kommit att förknippas med ”vänster”, nämligen att förespråka internationell utjämning. Konkret kan det betyda högt u-bistånd och omfattande invandring.
Jag ifrågasätter dock om detta förtjänar att ses som en jämlikhetspolitik, eftersom de grupper i den inhemska befolkningen som framförallt får betala för detta är de som inte har råd med det. Som vi kan se blir det pensionärerna som nu får sänkta pensioner och på äldreboenden är det osäkert om man kan bjuda på ägg till pyttipannan. Till detta kommer den odemokratiska aspekten: svenska folket har aldrig tillfrågats om denna politik.
Jag anser således inte att de som vurmar för massinvandring, mångkultur och självutplåning representerar en vänsterposition. Höger eller vänster blir i sammanhanget ovidkommande, det handlar om vad som i sak är en klok politik och vems intressen man vill värna. Den förda invandringspolitiken värnar i längden inte ens invandrares intressen, eftersom den driver fram en samhällsupplösning.
Med miljöproblemen har insikten om kretsloppen i naturen och behovet av ett ekologiskt tänkande anmält en ny skala inom politiken, den gröna. I ena änden har man en politik för okontrollerad tillväxt, i andra änden en politik som är långsiktigt hållbar, dvs rör sig inom ramarna för Jordens resurser.
En grön strävan kan rimma väl med en demokrati, genom småskalighet och närhet i beslutsfattandet.
Jag tycker att i den gröna skalan kan läggas även en social sida. Obegränsad befolkningstillväxt är inte förenlig med långsiktig hållbarhet, inte heller obegränsad invandring. Det leder till både ekonomisk kollaps och gruppmotsättningar som kan spränga samhällen.
Långsiktig ansvarsfullhet är lika viktigt som effektiv produktion och rättvis fördelning av välståndet
