Den politiska korrektheten arbetar med ords värdeladdningar och med hopblandning av fakta och värderingar. Den arbetar också med associationer och kedjor av kopplingar.
1. Black is…
I en bokhylla har jag fortfarande kvar boken ”Malcolm X speaks” från min USA-resa 1967. I en skrivbordslåda finns även rockmärket ”Black is beautiful, baby”. Om de svartas situation i USA har jag lagt flera texter på min blogg – t ex här, här och här.
Mina grundläggande åsikter i frågan har inte ändrats sedan 60-talet. Det är värdefullt för de svarta om de får goda förebilder, om de får lära sig om sina rötter, får känna identitet och samhörighet, osv. Det gagnar både dem och resten av det amerikanska samhället om fler svarta kan länkas bort från brottslighet och drogmissbruk.
2. Vitt är…
Jag kan alltså förhålla mig positiv till en slogan som ”black is beautiful”.
Samtidigt är det ett ovedersägligt faktum att jag själv är vit. Dessutom hyllar jag principen om ”alla människors lika värde”.
Det gör att jag även kan förhålla mig positiv till en slogan som ”vitt är vackert”.
Som vi vet blir det då plötsligt kontroversiellt! En massa obehagliga associationer väcks till liv. Det tycker jag är sjukt, och har svårt att acceptera.
Rättare sagt anser jag att vi absolut inte ska acceptera detta! Vita är lika mycket värda som svarta, vi har samma rätt till en gruppidentitet.
Det här kan få helt konkreta konsekvenser. Jag tänker på äldreomsorgen.
Det är okontroversiellt att både förespråka och förverkliga etniskt boende för t ex spanskspråkiga invandrare i Sverige. Inte bara för att de ska få personal som de förstår utan också för att det ger dem en känsla av samhörighet och ökar trivseln.
Vad händer om svenska pensionärer för fram motsvarande önskemål? Som erfarenheten visat tolkas det omedelbart i termer av ”rasism”. Det här finner jag djupt orättvist.
3. Lintottar
Det är ett allmänmänskligt behov att få känna sig sedd och bekräftad. Detta har man insett i USA, efter raskravallerna där på 60-talet. Således ser man nu noga till att det finns med svarta amerikaner i spelfilmer och överhuvudtaget i offentligheten.
Detta leder över till vad som i media rubricerades som ”lintottsgrodan” i Södertälje, och utlöste panik i det moderata partihögkvarteret.
Vad hade hänt?
Jo, en moderat kommunpolitiker i Nykvarn hade mejlat till LT-redaktionen i Södertälje och påpekat att på bild i tidningen förekom bara invandrarbarn. Hon efterlyste bilder även på ”lintottar”.
Hennes mejl och hennes känslor tolkades som utslag av ”rasism”, och hon tvingades lämna sina politiska uppdrag.
Jag menar att detta är bara ytterligare ett exempel på hur man mäter med olika mått. Vad som är helt legitimt och fint beträffande en grupp blir fult när det gäller en annan.
Vad är detta om inte verklig rasism, i bemärkelsen ojämlik behandling?!
Ytterligare ett exempel är fenomenet ”hatbrott” och lagen om ”hets mot folkgrupp”, där svenskar kan vara förövare, men inte offer.
