Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Fronk’ Category

Fronk 2

Svar till Fronk:

”Vilka frågor, förutom invandringen, anser du att SD bör föra fram och driva och vilken hållning bör de ha i dessa frågor?

Jag ställer denna fråga eftersom jag tror att SD redan vunnit debatten om invandring och mångkultur. Där har de redan en stor del av Sveriges befolkning bakom sig och de skulle ha ännu fler om folk kände till hur det verkligen förhåller sig. Undersökning efter undersökning visar att SD har betydligt större stöd i just dessa frågor än vad som avspeglar sig i deras röstsiffror.

Under förra året och framförallt under hösten fick SD mer medieutrymme. SD tjänade på det och debattmotståndarna var unisont oförmögna att slagkraftigt bemöta SD. Antingen bemötte man de med rena lögner eller så förtalade man dem i det vanliga infantila tonläget. Men ingen klarade av att motbevisa eller krossa SDs argument. Men den matchen, eller halvleken, utspelade sig på SDs planhalva. Där dominerade SD helt och hållet.

Nästa halvlek kommer inte att bli lika enkel. Den kommer att spelas på motståndarsidans planhalva i betydligt större utsträckning. Och då kommer inte de svepande svar som Åkesson gav i Expressen på annat än invandringspolitik att duga. Därför är jag inte fullt lika säker som många andra här att SD verkligen kommer in i riksdagen efter valet i september.”

Min bedömning är att om Sverigedemokraternas helt överordnade mål är att bara komma in i riksdagen, då räcker det med att nu så att säga ”sitta still i båten”. Man behöver egentligen inte säga någonting om någonting, man seglar in med automatik redan genom det faktum att SD nu kommit att ockupera en viktig politisk nisch på den partipolitiska kartan.

Skulle man i något sammanhang avkrävas svar om något annat än invandringen kan det räcka med att tillstå att man inte har svar, men att det heller inte är nödvändigt. Massinvandringen är idag den stora ödesfrågan för Sverige, överordnad allt annat i betydelse. För de väljare som delar den uppfattningen tillhandahåller SD en valmöjlighet. En röst på SD uttrycker en protest mot det pågående vansinnet, där alla de sju riksdagspartierna ju är överens.

Detta är dock inte den handlingslinje som jag rekommenderar. Varför?

För det första ser jag åtminstone tre skäl att offensivt driva invandringsfrågan:

1. Det verkar förpliktigande, och minskar risken för att SD ska göra en KD:are.

2. Det förtydligar och verkar opinionsbildande – varigenom många vankelmodiga kan vinnas över.

3. Det kan motivera och inspirera egna sympatisörer, vilket kan gagna både ett bra valresultat och ett bra partiarbete även efter valet.

Just det faktum att SD kommit att ockupera denna politiska nisch ger partiet ett ansvar. Uppdraget är inte bara att ta sig in i riksdagen, det är även att verka opinionsbildande. Då gäller det visserligen att vara relevant och att ha sakligt korrekta fakta, men inte att vara så nyanserad att man blir harmlös och smälter in i tapeten.

Det ligger ju ett gigantiskt folkbildningsarbete framför oss, för att påvisa vidden av

kostnaderna för invandringen och det gigantiska slöseriet med skattemedel

orättvisorna, som gör svenskar till andra klassens medborgare i sitt eget land

förfallet, både moraliskt, ekonomiskt och beträffande säkerhet

• medias mörkningar och överhuvudtaget förljugenheten genom förmenta experter, professionella godister, mm.

Där har vi förvisso en uppförsbacke genom mediasituationen, som får en dubbel funktion:
• dels får våra fakta svårt att nu ut, rent tekniskt
• dels får vi svårt att bli trodda: Kan detta verkligen vara sant?! Mer pengar (8.700 kr) åt en nyanländ utlänning än åt en svensk pensionär?!

Viktigt är också att förmedla en bild av att en radikalt annorlunda politik är möjlig, att det finns helt konkreta åtgärder att vidtaga, om den politiska viljan föreligger (Palme: ”Politik är att vilja!”…)

Konkret:
– Ingen behandling av andra asylansökningar än dem som lämnats direkt vid ankomsten till Sverige, för personer med giltiga pass!
– Inget bekostande av uppehälle mm åt utlänningar som stannat kvar utan uppehållstillstånd, dvs vistas illegalt i Sverige!
– Inom EU, driv kravet på ett EU-gemensamt ”Safe haven” för alla asylsökande!

Invandringsfrågan slår igenom på så många andra områden, påverkar ju allt som kostar pengar: vård, skola, omsorg, mm. Den skapar en fysisk otrygghet som inskränker mångas frihet. Den undergräver vårt rättssamhälle och vår demokrati.

Sverigedemokraterna lär dessutom inte komma i regeringsställning under sin första mandatperiod i riksdagen, det är rimligt med en inkörningsperiod innan man har en genomarbetad politik på alla samhällsområden. Jag tror SD har allt att där vinna på en avväpnande uppriktighet.

Med detta absolut inte sagt annat än att partiet bör eftersträva en linje på så många andra områden som möjligt, utan onödigt dröjsmål. En bra bit på vägen har man också kommit, genom ett flertal handlingsprogram (även om det energipolitiska dåligt ger svar på hur vi ska få mer tillförlitliga el-leveranser och el till självkostnad).

För mig sönderfaller övriga politikområden i två grupper:
A. De som SD kan ha anledning att själv driva och ta initiativ inom.
B. De som SD själv kan ligga lågt inom, men ändå kan ha godtagbara svar att ge på ställda frågor.

Till grupp A skulle jag vilja räkna:
• skolan
• äldreomsorgen
• pensionerna
• elförsörjningen.

Detta borde således tas upp i Valmanifestet 2010.

Där måste också komma ett mer offensivt krav kring invandringen än vad man haft tidigare: ”Invandringen till Sverige ska inte ske i snabbare takt än i andra västeuropeiska länder”.

Även om Sverige varit mest extremt i denna fråga så har vi ju en utveckling av samma karaktär i Tyskland och Nederländerna, Frankrike och Storbritannien. De är alla på marsch mot en avgrund.


Då räcker det inte med att slå av på takten. De krav som SD ska driva måste vara sådana som skulle få stopp på denna avgrundsmarsch, om de genomfördes. Sverige ska överhuvudtaget inte ha någon omfattande invandring från muslimska länder eller överhuvudtaget från andra kontinenter.

Redan genom att vi håller oss till två grundprinciper utifrån Genevekonventonen kan kanske detta uppnås:
a) vederbörande ska ha asylskäl
b) första-asyl-landsprincipen ska tillämpas.

Vid avslag ska avvisning ske omedelbart, man ska inte kunna gömma sig för att sedan kunna prövas för asyl/PUT på nytt.

Read Full Post »

Uncle Bob 4

Svar till Uncle Bob:

”Hur ser du på att militanta islamister vanligen döljer sina långsiktiga syften och gömmer sig bland mer moderata (häpp!) islamförespråkare? Är detta trovärdigt?”

I Sverige finns närmare en halv miljon utlänningar som kommit till Sverige från muslimska länder. Dessa kan i princip delas in i fyra grupper:

1. De som är helt sekulariserade – om de ens ser sig själva som muslimer, så är de ändå inte praktiserande.

2. De som visserligen klart ser sig själva som muslimer och är praktiserande – men som ser det som en privatsak. De ställer inga politiska krav, begär inte att det svenska samhället skall omvandlas efter deras agenda.

3. De som är militanta, men fredliga. De vill att det svenska samhället skall successivt anpassas till Koranens bud, eller vad uttolkarna av Koranen begär.

4. De som är inte bara militanta, utan också hotfulla, våldsbenägna och redo att tillgripa terror.

Majoriteten kan hänföras till grupperna 1 och 2.

Antalet personer, anslutna till något muslimskt samfund i Sverige ligger någonstans kring 130.000. Dessa kan väl räknas till grupp 3.

Grupp 4 är, förutsätter jag, antalsmässigt mycket liten. Vilket inte gör den betydelselös!

För grupp 4 kan grupp 3 fylla en viktig funktion:
• dels kan de smälta in där och kunna undgå att bli observerade.
• dels kan de i moskéerna erbjudas en samlingsplats och en rekryteringsbas.

Pk-iterna talar gärna om islam/muslimer i samma andetag som mångkultur, men den fråga jag ställer mig lyder:

Är militanta muslimer anhängare av mångkultur?

Jag är övertygad om att det enda som avhåller dem från att redan nu föra fram mer långtgående krav, är att de än så länge trots allt utgör bara en liten minoritet i Sverige.

Man också kan vända på det. Jag finner det anmärkningsvärt att de redan nu för fram så mycket av krav på anpassning av det svenska samhället efter deras önskemål.

Och här finns ytterligare ett moment: undfallenheten från företrädare för det svenska samhället. Det finns exempel på att rektorer avstått från skolavslutningar i kyrkor inte pga av några uttalade krav från muslimer, utan därför att de själva känner att det kanske kan vara så att någon muslim skulle kunna tycka illa om den saken, så för att vara ”på den säkra sidan”…

Offensiven mot adventsljusstakar drevs av DO Margareta Wadstein.

Låt mig delge er några citat ur Åke Sanders bidrag i boken ”Tvärkulturella möten”. Nog handlar det om något mer än en ”vanlig religion”:

”Koranen ger… inte i första hand svar på frågor av typen vad vi ska tro på, utan snarare på praktiska livsfrågor av typen: ‘Hur ska jag leva mitt liv?’ och ‘Hur ska vi organisera vårt samhälle?'””Härmed är också sagt att islam inte är begränsat till någon speciell sfär, några speciella tider eller platser, utan är något som gäller för hela livet och hela tillvaron, för hela skapelsen.””Om inte människan väljer att underkasta sig Allahs vilja med henne rubbar hon… hela skapelseordningen.”

Islam är en ”kosmocentrisk religion” som ”innefattar tillvarons alla delar: hela det privata såväl som det sociala, kulturella, ekonomiska och politiska livet, och inte enbart det som från vår horisont betraktas som den religiösa sfären.””Inom religionens värld kan alltså vad Gud säger vara viktigare och gå före t.o.m. demokrati, jämställdhet mellan könen och att ha hjälm när man cyklar.””Många av vardagslivets seder, bruk och praktiker är… något som enligt en vanligt förekommande islamsk uppfattning bör ingå i rätten att fritt utöva sin religion.”

”Islam anser sig, som vi sett, ha svar på alla frågor, och vara lösningen på alla problem.”

”…det inte är en ren privatsak huruvida man följer religionen (‘är religiös’) eller inte.” [i]Individens beslut påverkar kollektivets lycka, därför ”anser kollektivet sig ha rätt att utöva tvång på individen…”

”…att lära känna och bringa sitt samhälleliga och privat liv i överensstämmelse med Allahs heliga skapelsevilja. Detta är en muslims – ja enligt islam varje människas – yttersta angelägenhet.”

Fronk replikerade:

”Jag vill bara hopppa in och tillägga att även om en muslim anser sig tillhöra grupperna 1 eller 2 ovan så innebär inte det att han är integrerbar. Islam är ju som du själv visar mer än bara religion. Det är nationalism och etnisk separatism.Jag skulle för egen del säga att en muslim är helt integrerad först när han låter sin egen dotter eller syrra skaffa etnisk svensk partner, och då utan krav på att denne partner ska omvända sig till eller göra några anpassningar ( typ omskärelse) till islam.”

Bra påpekande – där kan jag instämma!

Skåning replikerade:

”Ett annat påpekande gällande grupp 1 och 2 är att de alltid ligger i farozonen för att förflyttas till grupp 3 eller 4. Och om inte de själva gör det så kan mycket väl deras barn göra det. Hur ofta ser man inte andra generationens invandrare radikaliseras, ”söka sina rötter” och bli ”riktiga” muslimer? Problemet är nämligen att ytterst få i grupp 1 och 2 tar rejält avstånd från de motbjudande delarna av sin religion så som 99% av alla kristna omtolkar eller tar avstånd från de ”omoderna” delarna av bibeln. En sekulariserad muslim kritiserar sällan sin egen religion utan lever snarare i någon slags icke-definierat ideologiskt vakuum. Det är nästan bara bland iranier man ser ett klart ställningstagande kring sitt eget religiösa ursprung, och det har sin förklaring i vad de har flytt ifrån och varför.Saken förbättras ju knappast av det du påpekar, att de gifter sig och skaffar barn med varandra, och att om det förekommer blandförhållanden så är det nästan alltid muslimska män som parar ihop sig med icke-muslimska kvinnor. Det blir heller inte bättre av att det saknas en ärlig och kritisk debatt kring islam, utan att alla faktapåpekanden reduceras till islamofobi. Hade debatten kring islams faktiska värderingar dragits till sin spets, såsom den görs kring kristendom och västerländsk kultur, så är jag inte alls så säker på att de flesta inom grupp 1 och 2 hade ställt sig på rätt sida, även om de kanske utgör en skral majoritet idag.”

Read Full Post »

Fronk 1

Svar till Fronk:

”Sajten newsmill.se har ofta invandringsrelaterade ämnen uppe för diskussion. Påfallande många är väldigt kritiska till den förda invandringspolitiken, till mångkultur och inte minst till islam.Vilken effekt tror du att dessa invandringskritiska svarsinlägg har för journalistkåren och politikerna? Jag menar, exilen har man ju hittills kunnat avfärda som ett extremistforum, men det kan man ju inte göra lika enkelt med newsmill.”

Newsmill öppnar nya möjligheter, men kan också ha begränsningar. Varthän det utvecklas återstår att se.

Själv har jag försökt att använda mig av Newsmill genom att både skicka in egna artiklar och kommentera andras artiklar.

Mina erfarenheter har varit blandade. Tre artiklar har jag fått publicerade, tre har blivit nekade. De flesta kommentarerna har kommit med, men inte alla. Det är svårt att där se någon konsekvens.

Fördelen med Newsmill är att texter där kan nå fler, samtidigt som det kan ge mer tyngd och prestige att där få något publicerat.

Signaler har dock kommit att redaktionen inte vill ha in artikeltexter från andra än personer som antingen själva har egna erfarenheter eller särskilda kunskaper i ämnet.

Hur slår det, om man vill diskutera t ex mänskliga rättigheter eller valsystem? Mina erfarenheter tyder på att Newsmillredaktionen där kräver något mer än att man är engagerad samhällsmedborgare och varit partipolitiskt aktiv sedan decennier.

Detta ligger i linje med en utveckling mot teknokratisering, där bara föregivet opolitiska och opartiska ”experter” anses kunna ha något viktigt att säga – även i frågor där det i grunden handlar om intressen och värderingar.

Mer om detta kan läsas här.

En fråga för sig kan vara möjligheterna att påverka journalistkåren och etablerade politiker. Jag föreställer mig att många av dem redan idag har förstått väsentligt mer av mångkulturens verkliga innebörd än vad som framgår när de tar till orda i offentligheten.

Huvudproblemet är att de har ett jobb att vilja behålla och den journalist som tycker fel kan få problem med anställning och karriär. Motsvarande gäller politiker, där nomineringsförfarandet inom partierna är centralstyrt.

Men till slut kan trycket bli för starkt. När det samlade missnöjet når kokpunkten kanske till sist ”locket åker av”.

Här hoppas jag på effekten av flera samtidiga förändringar, där framgångar för Sverigedemokraterna kan spela en viktig roll.

Read Full Post »