Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Invandring’ Category

Fronk 2

Svar till Fronk:

”Vilka frågor, förutom invandringen, anser du att SD bör föra fram och driva och vilken hållning bör de ha i dessa frågor?

Jag ställer denna fråga eftersom jag tror att SD redan vunnit debatten om invandring och mångkultur. Där har de redan en stor del av Sveriges befolkning bakom sig och de skulle ha ännu fler om folk kände till hur det verkligen förhåller sig. Undersökning efter undersökning visar att SD har betydligt större stöd i just dessa frågor än vad som avspeglar sig i deras röstsiffror.

Under förra året och framförallt under hösten fick SD mer medieutrymme. SD tjänade på det och debattmotståndarna var unisont oförmögna att slagkraftigt bemöta SD. Antingen bemötte man de med rena lögner eller så förtalade man dem i det vanliga infantila tonläget. Men ingen klarade av att motbevisa eller krossa SDs argument. Men den matchen, eller halvleken, utspelade sig på SDs planhalva. Där dominerade SD helt och hållet.

Nästa halvlek kommer inte att bli lika enkel. Den kommer att spelas på motståndarsidans planhalva i betydligt större utsträckning. Och då kommer inte de svepande svar som Åkesson gav i Expressen på annat än invandringspolitik att duga. Därför är jag inte fullt lika säker som många andra här att SD verkligen kommer in i riksdagen efter valet i september.”

Min bedömning är att om Sverigedemokraternas helt överordnade mål är att bara komma in i riksdagen, då räcker det med att nu så att säga ”sitta still i båten”. Man behöver egentligen inte säga någonting om någonting, man seglar in med automatik redan genom det faktum att SD nu kommit att ockupera en viktig politisk nisch på den partipolitiska kartan.

Skulle man i något sammanhang avkrävas svar om något annat än invandringen kan det räcka med att tillstå att man inte har svar, men att det heller inte är nödvändigt. Massinvandringen är idag den stora ödesfrågan för Sverige, överordnad allt annat i betydelse. För de väljare som delar den uppfattningen tillhandahåller SD en valmöjlighet. En röst på SD uttrycker en protest mot det pågående vansinnet, där alla de sju riksdagspartierna ju är överens.

Detta är dock inte den handlingslinje som jag rekommenderar. Varför?

För det första ser jag åtminstone tre skäl att offensivt driva invandringsfrågan:

1. Det verkar förpliktigande, och minskar risken för att SD ska göra en KD:are.

2. Det förtydligar och verkar opinionsbildande – varigenom många vankelmodiga kan vinnas över.

3. Det kan motivera och inspirera egna sympatisörer, vilket kan gagna både ett bra valresultat och ett bra partiarbete även efter valet.

Just det faktum att SD kommit att ockupera denna politiska nisch ger partiet ett ansvar. Uppdraget är inte bara att ta sig in i riksdagen, det är även att verka opinionsbildande. Då gäller det visserligen att vara relevant och att ha sakligt korrekta fakta, men inte att vara så nyanserad att man blir harmlös och smälter in i tapeten.

Det ligger ju ett gigantiskt folkbildningsarbete framför oss, för att påvisa vidden av

kostnaderna för invandringen och det gigantiska slöseriet med skattemedel

orättvisorna, som gör svenskar till andra klassens medborgare i sitt eget land

förfallet, både moraliskt, ekonomiskt och beträffande säkerhet

• medias mörkningar och överhuvudtaget förljugenheten genom förmenta experter, professionella godister, mm.

Där har vi förvisso en uppförsbacke genom mediasituationen, som får en dubbel funktion:
• dels får våra fakta svårt att nu ut, rent tekniskt
• dels får vi svårt att bli trodda: Kan detta verkligen vara sant?! Mer pengar (8.700 kr) åt en nyanländ utlänning än åt en svensk pensionär?!

Viktigt är också att förmedla en bild av att en radikalt annorlunda politik är möjlig, att det finns helt konkreta åtgärder att vidtaga, om den politiska viljan föreligger (Palme: ”Politik är att vilja!”…)

Konkret:
– Ingen behandling av andra asylansökningar än dem som lämnats direkt vid ankomsten till Sverige, för personer med giltiga pass!
– Inget bekostande av uppehälle mm åt utlänningar som stannat kvar utan uppehållstillstånd, dvs vistas illegalt i Sverige!
– Inom EU, driv kravet på ett EU-gemensamt ”Safe haven” för alla asylsökande!

Invandringsfrågan slår igenom på så många andra områden, påverkar ju allt som kostar pengar: vård, skola, omsorg, mm. Den skapar en fysisk otrygghet som inskränker mångas frihet. Den undergräver vårt rättssamhälle och vår demokrati.

Sverigedemokraterna lär dessutom inte komma i regeringsställning under sin första mandatperiod i riksdagen, det är rimligt med en inkörningsperiod innan man har en genomarbetad politik på alla samhällsområden. Jag tror SD har allt att där vinna på en avväpnande uppriktighet.

Med detta absolut inte sagt annat än att partiet bör eftersträva en linje på så många andra områden som möjligt, utan onödigt dröjsmål. En bra bit på vägen har man också kommit, genom ett flertal handlingsprogram (även om det energipolitiska dåligt ger svar på hur vi ska få mer tillförlitliga el-leveranser och el till självkostnad).

För mig sönderfaller övriga politikområden i två grupper:
A. De som SD kan ha anledning att själv driva och ta initiativ inom.
B. De som SD själv kan ligga lågt inom, men ändå kan ha godtagbara svar att ge på ställda frågor.

Till grupp A skulle jag vilja räkna:
• skolan
• äldreomsorgen
• pensionerna
• elförsörjningen.

Detta borde således tas upp i Valmanifestet 2010.

Där måste också komma ett mer offensivt krav kring invandringen än vad man haft tidigare: ”Invandringen till Sverige ska inte ske i snabbare takt än i andra västeuropeiska länder”.

Även om Sverige varit mest extremt i denna fråga så har vi ju en utveckling av samma karaktär i Tyskland och Nederländerna, Frankrike och Storbritannien. De är alla på marsch mot en avgrund.


Då räcker det inte med att slå av på takten. De krav som SD ska driva måste vara sådana som skulle få stopp på denna avgrundsmarsch, om de genomfördes. Sverige ska överhuvudtaget inte ha någon omfattande invandring från muslimska länder eller överhuvudtaget från andra kontinenter.

Redan genom att vi håller oss till två grundprinciper utifrån Genevekonventonen kan kanske detta uppnås:
a) vederbörande ska ha asylskäl
b) första-asyl-landsprincipen ska tillämpas.

Vid avslag ska avvisning ske omedelbart, man ska inte kunna gömma sig för att sedan kunna prövas för asyl/PUT på nytt.

Read Full Post »

Arry 1

Svar till Arry:

”Tror du att det enbart räcker med att stoppa invandringen? Om vi utgår ifrån att vi lyckas med det, undrar jag ändå hur Sverige kommer att se ut om 50 år, med tanke på den nuvarande demografiska situationen.”

Nej, det räcker inte med att stoppa invandringen, men det är en nödvändig början.

Även om detta skulle lyckas – och vi talar i praktiken om invandring från muslimska områden och/eller andra världsdelar – så är nativiteten så låg bland svenskar och så hög bland många av dessa grupper att majoriteten av barnen i våra skolor i mitten av seklet kommer att ha utländsk bakgrund. I många förorter är ju så redan fallet.

Read Full Post »

Svar till Kapten Haddock:

”- Bör minderåriga som begår grova brott som rån, våldtäkt och mord straffas lika hårt som en vuxen dito?- Hur ska vi få bukt med stenkastande ”ungdomar” i förorterna?

– Är det dags att höja straffen i detta land?”

Beträffande brottslighet har jag två utgångspunkter:

1. Samhället ska se i första hand till brottsoffrens intressen, inte brottslingarnas.

2. Åtgärder ska bedömas efter hur ändamålsenliga de kan förväntas vara.

Jag var ju i New York för två år sedan och kunde ta del av hur väl man där lyckas i sin brottsbekämpning. Receptet är ”nolltolerans”, dvs polis och åklagare ska reagera på även smärre brott och förövarna ska märka av en omedelbar reaktion från samhället.

Sverige borde också tillämpa nolltolerans, då kan man förhindra att unga ”förmågor” avancerar i kriminella karriärer, där brotten sedan blir allt grövre. Det gäller m.a.o. att ”mota Olle i grind”.

Jag tänker på snorungarna som trakasserade pensionärer i Folkets Park i Värnamo. Pensionärerna arbetade ideellt för att hålla fint kring en minigolfbana, vilket ungarna systematiskt saboterade. En pensionär gav till slut en av dem en örfil. Det blev polisanmälan och åtal, rättegång och dom. Pensionären dömdes att betala ett antal dagsböter.

Detta är ett konkret exempel, som jag tycker belyser ett problem i vårt ”mångkulturella” samhälle.

Ungarna hade nämligen utländsk bakgrund. Detta kan vara en förklaring till deras uppträdande och framförallt till att deras föräldrar inte såg till att de ändrade beteende. Trakasserierna lär ju ha fortsatt efter domen. Föga överraskande – den gav en tydlig signal om vad som är acceptabelt och vad som inte är det.

I det här fallet anser jag inte att man ska se det som misshandel, utan som en fysisk tillrättavisning på förekommen anledning, dvs inget att för någon domstol att ta upp. En annan sak vore om ungen fått en kraftig smäll, så att han tog fysisk skada, här rörde det sig bara om en markering. En annan sak vore självfallet också om pensionärer eller andra vuxna gick omkring och oprovocerat utdelade örfilar åt barn som kom i dras närhet.

Jag läste nyligen boken ”Tvärtkulturella möten – grundbok för psykologer och socialarbetare”. Där beskrivs familjesituationen i muslimska storfamiljer i Sverige:

”Om någon familjemedlem bryter mot normer eller lagar drabbar skammen hela familjen. Det innebär att hela familjen aktivt värnar om varandras beteende för att inte familjens ‘heder’ ska drabbas…. att inte dra skam och vanära över sin familj blir ett överordnat mål.”

I Sverige får man inte ”ta lagen i egna händer”; jämfört med ”Mellanösterns samhällen” blir skillnaden påtaglig:
”Där ser man det som självklart att det i första hand är familjens angelägenhet att bestraffa enskilda som begått något fel,..”Viktigt är dock att hierarkin därvid respekteras, dvs att ”våldet brukas ‘uppifrån och ner’.”

Med andra ord: om dessa föräldrar i Värnamo önskat få sina barn att bete sig annorlunda så hade det knappast varit svårt. Problemet var att den viljan saknades, tvärtom var pojkarnas kränkande uppträdande ett resultat av en svenskfientlig attityd hos deras föräldrar. Jag kan inte se någon annan förklaring.

Ändamålsenligt i denna situation vore om hela familjen kunde avvisas från Sverige. Bara att trovärdigt kunna hota med detta skulle förmodligen räcka för att föräldrarna snabbt skulle ändra barnens uppförande.

Den första frågan löd: ”ska minderåriga straffas lika hårt som vuxna vid grova brott”.

Nu märker jag kanske ord, men ett grundproblem är först av allt att straffen inte är tillräckligt kännbara för vuxna vid grova brott. Svenska fängelser har alltför mycket karaktär av pensionatsvistelse. Skulle fångarna få samma mat som många pensionärer på våra äldreboenden eller tvingas lägga sig samma tid som de gamla där, då skulle pk-iter snart börja prata om en omänsklig behandling.

Grova brottslingar med utländska medborgarskap ska konsekvent utvisas och den fängelsevistelse som kan bli aktuell i svensk regi bör utlokaliseras till hyrda fängelseplatser i Baltikum.

Grova återfallsförbrytare bör interneras, dvs låsas in på obestämd tid, till skydd för andra medborgare. Där kan de föralldel ha viss frihet, med det ska finnas att pålitligt stängsel, som hindrar dem från att komma ut och göra mer skada.

Beträffande minderåriga så kan vi konstatera att grov brottslighet krupit allt längre ned i åldrarna. Inom gäng har det också satts i system att skylla på någon i gänget som är minderårig, eftersom alla då undgår straff.

Jag ser det som nödvändigt att radikalt sänka straffmyndighetsåldern. Är man tillräckligt gammal för att begå brott, då är man också tillräckligt gammalt för att få ett straff. Därmed inte sagt att straffet vid en första förbrytelse ska bli lika strängt vid en andra eller tredje.

Till skillnad från hur det nu fungerar bör, anser jag, straffen successivt skärpas vid upprepad brottslighet. Detta oberoende av ålder.

Men för att direkt svara på frågan så ser jag inget självändamål med att straff av barn ska följa samma skala som för vuxna. Kommer samhällets reaktion bara snabbt och tydligt redan vid en tidig förseelse, då tror jag det kan ge effekt utan att straffet behöver vara strängt.

När jag talar om straff vill jag inte se det som hämnd, även om det föralldel kan betyda en upprättelse för offret. Viktigast är att det länkar bort pojken från en kriminell karriär, helst också att det kan verka avskräckande på hans kompisar.

På den andra frågan, hur få bukt med stenkastande ungdomar i förorterna, har jag inget enkelt svar.

De flesta har väl utländsk bakgrund och kan man få klarhet i vilka som kastat sten och kan föräldrarna göras oroliga för sin rätt att få stanna kvar i Sverige, vore det antagligen mycket verksamt. I den mån de inte hunnit få svenska medborgarskap finns den möjligheten, juridiskt sett..

Men först av allt gäller det att få stopp på inflödet av fler familjer med stenkastande barn. Det är juridiskt möjligt, problemet är den politiska viljan.

Lagen måste bedöma angrepp på räddningspersonal som polis, brandkår och ambulans mycket strängt, och där ska även minderåriga kunna straffas.

Ett problem är ju medias agerande. Precis som tingsrättens dom i Värnamofallet får kammen att växa på snorungarna och deras svenskfientliga föräldrar uppmuntrar media stenkastarna genom att framställa dem som politiska aktivister, i en rättfärdig kamp mot outhärdliga orättvisor.

Den sista frågan har jag redan besvarat, även om jag inte ser interneringens syfte som att straffa. Det är brottslingarna som ska sitta inne, inte hederliga medborgare.

Read Full Post »