Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘SD’

Har jag haft fel?

Redan märks att jag på en punkt kanske behöver korrigera mig.

Jag skrev så här:

”Min bedömning är att om Sverigedemokraternas helt överordnade mål är att bara komma in i riksdagen, då räcker det med att nu så att säga ”sitta still i båten”. Man behöver egentligen inte säga någonting om någonting, man seglar in med automatik redan genom det faktum att SD nu kommit att ockupera en viktig politisk nisch på den partipolitiska kartan.”

Bakgrunden till denna bedömning var ett flertal opinionsmätningar under hösten, som alla placerade SD över 4%-gränsen och pekade mot att SD skulle bli större än både KD och Centern i det förestående riksdagsvalet.

Nu har kommit nya opinionsmätningar, som pekar på något annat. Senast Sifo för februari, som ger SD bara drygt 3%.

Det här låter sig förvisso tolkas på två olika sätt:

1. Det rör sig om manipulerade resultat, för att inge väljarna en bild av att en röst på SD blir bortkastad.

2. Resultaten speglar en faktisk opinionssvängning till SD:s nackdel.

Den första tolkningen kan ju ligga nära till om man har en dragning åt det konspiratoriska.

Eftersom jag själv inte har det, blir min tolkning den andra.

Jag har inga höga tankar om 7-klöverns politiska omdöme, den har nu under så många år bedrivit en helt vanvettig invandringspolitik.

Däremot tilltror jag den taktiskt omdöme och till sitt förfogande har den två i sammanhanget ovärderliga tillgångar:
a) Media
b) Rymliga samveten

Resultaten ser vi nu, i två led.

Först ser man till att SD inte mer nämns, inte finns med på den politiska dagordningen.

Sedan skördas resultat, i form av denna nedgång för SD.

När Dagens Nyheter nyligen skulle låta läsarna partirösta fanns således bara de sju med, inte SD. Där fanns ett alternativ ”Något annat parti”, och det fick 15% av rösterna. ”NAP” blev det näst största partiet…
När SVT:s Agenda den 31/1 anordnade partiledardebatt fick Sverigedemokraterna inte deltaga.

T.o.m. när Agenda i ett tidigare program hade SD som ämne för diskussion hölls partiets egna företrädare borta från TV-studion. Partiets motståndare – däribland Mona Sahlin och Maud Olofsson, som båda mosats av Jimmie Åkeson de gånger de mött honom i debatter – fick vara med, men inte Åkesson. Man talade om SD, inte med SD.

Vad som nu uppenbarligen står på agendan är att helt försöka förtiga Sverigedemokraterna. Man har inte för avsikt att låta SD vara med heller fortsättningsvis i TV:s valdebatter.

Helt på tvärs mot hur man i tidigare valrörelser behandlat både det pyttelilla Feministiskt Initiativ och Junilistan. Klart är hur man här mäter med olika mått, men med detta kan man komma undan – vilka skulle kritisera media? Knappast media själva.

För SD:s del betyder detta att det finns lärdomar att dra.

När partiet i höstas – genom Åkessons artikel i Aftonbladet – hamnade i fokus för diskussion, då strömmade nya partimedlemmar till och väljarsympatierna växte. SD hamnade i ”blåsväder” och fick massiv kritik, det gagnade ändå partiet.

SD:s linje just nu är den rakt motsatta –  man tar få eller inga egna initiativ, man gör inga ställningstaganden som kan föranleda kritik mot partiet.

Man smälter s.a.s. in i tapeten.

För just detta varnade jag på SD:s riksårsmöte år 2005, när jag pläderade för Jimmie Åkesson som ny partiledare. Mitt stöd var i princip villkorat – även om jag aldrig fick något direkt löfte från Åkesson om att han inte skulle smälta in i tapeten.

Nu ser han ändå ut att göra just detta, med resultatet att Sverigedemokraterna kanske missar både tillfället att ta sig in i riksdagen och att påverka opinionen.

Ett förhållande förtjänar därför att påpekas:

SD har kommit att ockupera en bestämd politisk nisch i den svenska debatten. Det ger ett ansvar, att artikulera det berättigade missnöje som finns kring invandringspolitiken och angränsande frågor.

Det är inget framgångsrecept att försöka göra sig så oförarglig som möjligt.

I själva verket kan man därigenom göra sig förarglig – hos dem som skulle bära fram partiet.

Som jag ser det står Sverigedemokraterna nu moraliskt inför ett vägval:

• antingen axlar SD sitt ansvar och börjar bli offensivt, tar initiativ och talar klarspråk

• eller så drar SD tillbaka sin kandidering i årets riksdagsval, så att man lämnar plats för andra alternativ.

Read Full Post »