Svar till Arry:
”Det är en enorm spännvidd mellan de två extremerna ”slump” och ”konspiration”. Vi som värjer oss emot konspirationstänkandet skulle nog vilja hävda att det ryms en hel del faktorer däremellan!Överhuvudtaget har jag svårt att se varför konspirationer ska finnas med på agendan. Om ens bland det finstilta. Jag misslyckas helt med att se på vilket sätt detta skulle främja det invandringskritiska arbetet. Snarare tvärtom finns det en påtaglig risk för idiotstämpel.
Svensk invandringspolitik är så kapsejsad den kan bli. Vi har i stort sett öppet mål. Att då självmant slå en del av straffsparkarna med ögonbindel synes mig vara en vansklig taktik.Nu finns det förvisso olika typer av konspirationer. Det pågår hela tiden intriger och mörkläggningar som inte behöver vara förbundna med varandra. Men när man tar steget fullt ut och hävdar att det finns hemliga sällskap som styr varenda viktigt skeende i historien, då tror jag att man måste ta sig en allvarlig funderare på om man inte trampat snett någonstans.”
Vad som från början fått mig att alls använda orden ”konspiration” eller ”konspirationstänkande” är ju den anklagelse som både BGF och SD fått från Expo, redan genom vårt hävdande att svenska massmedia var styrda på ett sätt som inte medgav öppen debatt om väsentligheter, inte tillhandahöll relevant information och inte gagnade svenska intressen. Jag menar att – oavsett vad man vill kalla det – det är just så illa ställt med våra media.
Som Stieg Larsson skrev i den år 2000 utgivna boken ”Överleva deadline – handbok för hotade journalister”:
”Sverigedemokraterna och liknande högerextrema grupper hävdar att en massmedial konspiration arbetar för att föra det svenska folket bakom ljuset när det gäller flyktingpolitiken.”
En Aktuell kommentar på Blågula frågor, under rubriken ”Konspiration?” bemötte detta, på ett i mitt tycke bra sätt
Varför används detta begrepp? ”Konspirationstänkande”. Funktionen är uppenbar, tycker jag. Den är att hindra människor från att tänka fritt, eller i varje fall öppet lufta sina tankar – av rädsla för att annars utsättas för denna stämpling.
Här behöver vi bli mer konkreta. Vad lägga in i begreppet ”konspiration”?
Allmänt kan jag se tre moment. Det är grupper som:
1. Har makt
2. Arbetar målmedvetet, har en agenda.
3. Verkar till stor del i de fördolda.
Man kan också ta sin utgångspunkt i omskakande händelser, där det finns en officiell version, som vissa ifrågasätter – på mer eller mindre goda grunder.
Låt mig ta tre exempel från USA:
1. Kennedymordet 1963
Efter mordet lade Warrenkommissionen sin digra rapport, som pekade ut Lee Harvey Oswald som ensam gärningsman. Jag minns hur Kurt Samuelsson i Aftonbladet förklarade att nu hade vi fått Sanningen, nu kunde det vara slutdiskuterat i den frågan.
Idag är väl de flesta av uppfattningen att det fanns mer än en person bakom skotten i Dallas.
2. Tonkinbukten 1964, mm
Efter Tonkinincidenterna i början av augusti 1964, då nordvietnamesiska örlogsfartyg anklagades för att på internationellt vatten ha attackerat den amerikanska jagaren Maddox, fick president Johnson kongressens stöd för en amerikansk krigsinsats i Vietnamkriget.
Under år 2002 släppte Vita huset bandinspelningar av telefonsamtal som tyder på att attacken aldrig hänt. I så fall var ”angreppet” bara en förevändning för att kunna gå i krig.
Det är i så fall inte helt unikt.
• Gustav III laborerade 1788 med svenskfinska soldater i ryska uniformer vid östgränsen för att få igång ett krig mot Ryssland.
• Hitler trixade i samma stil 1939, gentemot Polen.
3. New York 2001
Attacken mot WTC-tornen har en officiell version som en stor del av New York-borna inte tror på. Det finns också en uppsjö av fakta kring denna version som även för mig framstår som svårsmälta. Lika litet som någon annan kan jag presentera någon alternativ bild, som anger exakt hur allt verkligen gick till, men jag förbehåller mig ändå rätten till skeptisism.
Utan denna attack hade Bush inte kunnat driva igenom en serie beslut, bl.a invasionerna av Irak och Afghanistan.
Jag skulle kunna orda mer om WTC, men avstår – meningen är ju inte att här dra igång en debatt om detta.
Det förhållandet att jag på detta diskussionsforum luftar mina tankar kring detta betyder inte att jag ser det som något för SD att driva, eller ens att som parti ha en uppfattning om.
Men det finns ett mer näraliggande fall, där jag ser all anledning till ifrågasättande:
4. Expo-affären 1996
Den officiella versionen var att Expos tryckeri och försäljningsställen utsatts för attentat, av högerextremister, för att stoppa utgivningen.
Vem/vilka vann på de attentaten?
Det visade sig mycket snart. Expo nr 3/96 fick gå med som gratisbilaga i AB/Expressen, och nådde miljonpublik. Dessutom förmedlas ett intryck till många – genom en artikel där – att BGF kunde ha haft motiv till dessa attentat.
Var fanns de våldsbenägna typer som kunde iscensätta något sådant?
Min misstanke var tidigt, och är så än mer idag, att det var personer i Expokretsen som själva hade iscensatt ”attentaten”.
Tobias Hübinette – en av Expos grundare 1995 – var redan vid denna tidpunkt en dokumenterad återfallsförbrytare, dömd både 1992 och 1995. Han figurerade dessutom i samband med attentatet mot SD Riksårsmöte i Norrköping 1995. Han var en person som hade både motiv och kapacitet i sammanhanget.
Eller, för att ”vända på steken”:
När Stéphane Bruchfeld 1997 svartlistade mig och Anders Sundholm genom att sätta upp våra namn på ”World Antisemitism Report” – vilken grund hade han för detta? På vad sätt betydde vår invandringskritik att vi var allmänt fientliga mot judar?
Överhuvudtaget har pk-iterna aldrig tvekat att tillskriva oss invandringskritiker dolda motiv. Vad är detta om inte konspirationstänkande?
Formellt sett hade Bruchfeld iofs aldrig påstått att jag eller Anders var antisemiter, det behövde han inte göra. Budskapet gick ändå fram.
Lämna en kommentar